jag vet inte varför men allt känns så jävla jobbigt. jag trodde att jag kunde gå vidare för att det fanns en jag tyckte om men det verkar inte vara nått som finns längre alla ord alla minnen vi har int så många men jag tycker om dig mer än vad du kan tro. jag har känt dig i snart hur många år kan det va nu 3-4? sen första gången jag såg dig så tyckte jag att du va söt och jag ville veta om det kunde bli nått men det visa sig att du inte kände samma sak så jag låtsades som ingenting men efter ett tag fick jag veta att du kände nått för mig men då hade jag redan nån och jag kunde inte lämna förhållandet för jag trodde jag va kär sen blev jag dumpad och hittade en annan. under den perioden pratade vi inte så himla mycket men jag fick kännsolor tillbaka för dig och det ska du veta. men nu har du nån och det verkar som om vi aldrig kommer få ha våran chans men du ska veta detta jag älskar dig men jag vill se vad som kan bli. men som det är nu så kommer det nog aldrig bli nått förlåt för jag inte märkte nått tidigare.
det finns så mycket jag vill säga dig men det finns för mycket ord och innan dom har kommit ut är jag död, inget är för alltid och jag vet inte hur länge jag är... men jag hoppas att en dag vi får en chans och då ska jag försöka mitt bästa i det för du är värd allt i världen om inte universum. förlåt att jag inte sagt detta innan men allt har inte varit så lätt.
när jag hör din röst blir jag glad och känner mig varm inuti som jag inte gjort på att halv år. men när jag vet att du är med han går mitt hjärta in i istiden och faller i golvet och blir tusen små bitar av nått som inte finns. utan förhoppningar och längtan efter dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar