att hata den man kunde se som sin tvilling måste det vara så här svårt. hon va den jag kalla min bästa vän den som jag såg mig själv i men hon svek mig men jag saknar henne jag litade på henne jag såg mig själv i henne.
ännu en dag som jag sitter uppe mitt i natten och gråter. fan vad jag inte orkar mer... jag kan inte gå igenom detta mer jag vill gå vidare men jag får inte chansen. det är som om livet inte vill att jag ha hitta lycka först ska jag bli sårad på det svåraste sättet sen ska jag förlora en vän och med det ska jag förlora mig själv... detta är inte tomma ord detta är rop på hjälp jag vill ha nån som kan se mgi se hur jag mår se hur mycket jag vill hitta ut ur denna situation. jag ville hitta en väg ut men alla dörrar va stängda. det va nån som inte ville släppa ut mig, nån som vill hålla mig kvar. jag har försökt att se förbi mitt eget hat men jag hittar aldrig nått svar.
om hon kommer tillbaka då kommer jag inte att villja ha en förklaring utan bara att hon håller mig hårt och säger att det bara va jag!
BARA JAG FÖR HENNE!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar