"Själv upptagen"

Var finns allt egentligen?
Var finns jag i allt, har allt en mening?

Förklaringar finns inte längre ursäkter finns inte.
Ingenting finns längre.

Det har gått en vecka utan bdb, och det är skönt ibland.
Har varit på praktik i två veckor och nu är jag tillbaka i skolan, inte kul.
Jag kan säga att livet har förändrats en hel del, jag är inte samma person som för ett halv år sen.
Jag vet iaf inte om jag har förändrats till nått bättre eller sämre.
För ett och ett halvt år sen kunde jag inte se mig själv i spegeln för jag skämdes över den jag va.
Nu kollar jag mig i spegeln hela tiden, vissa tycker "själv upptagen" men jag vet inte.
Jag är inte bättre än innan, jag är inte sämre heller. Jag är en helt annan person.
Hur är man en bra person, hur är man bra?
Vad är bra?

Jag är inte längre nån annan skugga, utan jag är min egen som gömmer sig bakom ett starkt Yttre för att inte längre kunna bli sårad. Men istället lyckas man såra andra.
När jag är för mig själv kan jag sätta på mina favorit låtar och tänka ut över vad jag gjort.
Det kan både vara bra och dåliga saker.


i think about you (haru haru).....