nej nu orkar jag snart inte mer, det går dagar veckor och månader och inte ens ett ord från henne ska man få. utan när när vi väl skriver till varandra så är det alltid jag som skriver först. om en månad fyller jag år men jag vet inte ens om jag orkar finnas till dess... utan jag känner mig så jävla ENSAM, det fanns så mycket i mitt liv som jag va glad över och det lite kvar som känns lönt att kämpa för. men annars känner jag bara för att hänga mig, jag skulle aldrig kunna skjuta mig själv. men hänga mig skulle va mitt sätt.
-livet har sin gång men detta är mina sista steg till graven. dagen då jag inte mer finns lova att du berättar för den jag älskar att hon har fått sin önskan i upp uppfyllelse.
det finns inga som läser min blogg det finns ingen som skulle få mig att kunna ändra denna tanken. för mig fanns det ingen annan. och nu när jag är utan henne kan jag inte leva mitt liv som jag kunde innan. utan jag har bara satt mig ner och lagt ner med hela mitt liv. kommer ingenstans i skolan kommer ingenstans med vänner och kommer ingenstans i livet. utan jag är i slutet på mitt liv för det finns inget mer för mig här.
hon lovade att vi skulle behålla kontakten men så fort hon fick chansen så slutade den. nu ses vi bara nån gång ibland på fester. hon skriver aldrig skickar aldrig sms eller ringer eller försöker se om vi kan träffas utan nu är det bara jag. och snart inte ens det.
bild sen i sommars, jag och farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar