jag visste inte att kärlek fanns

cha bloggen.

sitter hemma ännu en dag och tänker på vad som hänt och vad som kommer hända.
allt känns så dumt varför försöker jag? jag vet att inget kommer ändras bara för att jag hoppas att det kommer. men tider kan inte sudda ut allt vi hade. men du kan försöka glömma men jag finns alltid kvar och du finns alltid kvar långt inom mig. jag har så mycket inom mig som jag inte kan få ut. ibland hoppas jag bara på ett slut men det kommer inget utan jag är kvar jag andas och jag finns även om jag inte längre vill.
jag visste inte att kärlek fanns tills jag träffade klara för med henne kunde jag äntligen leva och jag va lycklig. men när det tog slut dog jag inombords utan den delen som brinner för henne. allting som hände mellan oss var oförklarligt och det finns inget som kan beskriva det bättre än ordet ett tillsammans. jag ville aldrig förlora henne men det gjorde jag och det är nått jag inte kan leva med.
jag vill bara vara den som får hålla i din hand och få ge dig en puss på din kind för med dig känner jag mig som en prins. jag gjorde så mycket för att få dig att se att jag skulle slåss för dig och för oss, men inget fick dig att lyssna på mina ord.
alla tårar som faller är ingenting jämfört med hur mycket jag saknar att få älska dig




du va allt jag ville ha och det som jag aldrig kommer släppa taget om. inte tills jag få veta hur du egentligen känner. du sa att du för alltid skulle älska mig och att det vi hade va så mycket mer än kärlek. fårgan är menar du det och hur mycket mer ska jag behöva låsas om att jag inte bryr mig om vad som händer. men alla nätter så jag ligger ensam tänker jag på som stunder som jag hade dig här. När allting va så lätt och då jag kunde säga hur jag mådde och du fanns för alla jobbiga stunder. sista kyssen har den varit och kommer jag aldrig få en till.