ett helvetes liv

FAN!!!

jag vill ju inte leva utan henne men jag vill inte dö heller men snart vill jag inget mer!
jag vill inte va den som står och tittar på när det vi hade nu tillhör nått helt annan.
jag ångrar inget jag sa till dig. jag menar det jag sa fast det kom nog ut lite hårt i telefon. men jag vill bara inte! jag orkar lixom inte vänta. jag älskar ju dig jag älskar dig ju så mkt varför ska det vara s svårt att lämna kännslorna bakom sig när man ine vill.

nu e jag i sommar stugan. och kommer vara inne här mkt lite fast mobilen e på fast kan vara svårt att veta om jag kommer svara... sitter antingen och mediterar eller så e mobilen eller jag död.

ett fel kan vara första steget in i slutet!!!!!

okej jag vill leva men inte så här inte utan henne det senaste dagarna har varigt till för att se vad det va jag inte klarade av i ett förhållande... det fanns inte ett skit denna tjejen hade allt som jag ville ha och fortfarande vill ha!

livet har bara varigt slöseri på att leta efter den rätta!

men vad händer om man en dag har allt men så kommer ett bättre erbjudande ska man då ge borta allt för att se om de kan bli bättre? NEEEEJ!!!!!!!!!!! det finns inget bättre en det jag hade :''''(



vad jag älskade hos agnes:

ögonen

läpparna

händerna

fingrarna

pussarna

kramarna

doften

kännslen

huden

håret

rättare sakt JAG älska allt

hos henne!

men hur kunde jag göra nått så fel!?!?!?!

jo för att jag var rädd

jag var rädd för att nått skulle komma och ta allt ifrån mig som det gjort alla andra gånger i kärlek

antingen nån annan som vissade bättre kärlek, höll om henne när jag inte kunde... eller så kunde det händ att otrohet kom emellan!

nån annan som bryr sig mer! allt som inte jag kunde göra var jag rädd för och det är allt jag kommer att tvinga mig själv att leva med!













nej jag tänker inte gifta mig om det inte är du. nej jag vill inte ha några barn om det inte är med dig!
nej jag vill inte ha ett jobb om det inte är för att försörja dej. nej jag vill inte ha ett liv om det inte är med dig!

sorg? VAD e den BRA för?

varje gång jag sätter på nån bra låt blir jag tvungen att bytta.... jag kan inte äns lyssa till sånt jag inte gillar för allt påminner om dig... de bra stunderna de dåliga stunderna när jag kunde ligga och lyssa till min favorit musik när jag tänkte på dig och de mer tråkiga stunderna när man inte visste hur allt skulle kunna bli... varför e det svårt att glömma det som en gång var... kan det vara för att vi inte vågar släppa det bästa som hänt en...?

sorg varför finns det?
det finns inget som kan skydda en mott sorg!
sorg e starkare än varje självmordsbombare....
sorgen att förlora nått så man blir tvungen att ha sin egen hämd...
de nätter som e tomma allt som finns mellan dig och död e minnena...
minnena på bra stunder, på saker som betyder nått.. saker som har hänt och som du aldrig vill ska försvinna.
barför måste vi alla vara så rädda för att bli sårade?
jo för att ingen vill tampas med striden av olycka och slutets ända utväg...

en tår jag fäller för dig varje dag... hoppas du nu har det bra

flickan faller iegnom ett svart håll hon ser igen mer hon ber till sin gud om hjälp men får den ej... hon söker kontakt med sin omgivning men finner igen för alla löngnes om henne rinner förbi ingen vågar hjälpa henne för ingen vill bli som hon.. men en dag finner flickan en som vill henne väll.. det är en kille han håller fram sin hand...

flickan frågar varför vill du hjälpa mig? han svarar för att jag tror jag kan älska dig som ingen annan..

hon sträcker fram handen.. han tar tag. När flickan börjar må bättre lossnar taget mellan flickan och pojken sakta... killen börjar vara lite mer tillbaka dragen han säger inte lika mkt en dag hör hon inget från honom mer... varför ville han inte finnas mer? var det hennes fel? hon fick höra att pojken som hjälpt henne upp hade tagigt sitt liv. för att han knappt klarade av att stå på egna ben...

fickan grätt som aldrig förr hon trodde hon hade hittat rätt... men allt gick fel han tog sitt liv va det på grund av mig sa flickan till sig säjlv?



¨den flickan var en gång mig...

dikt 2008-05-14

en pistol det är allt som krävs för att allt ska få ett slut det är en konsikväns som inte sätter nån gräns antingen e jag död eller får jag ligga i koma i en väldigt lång tid det beror ju på hur snabbt det tar för ditt svar att komma ut för att annars kan allt så ett dramatiskt slut...


älskar du mig eller ej?

ja eller nej.. det finns inget jag vet inte för det är ett bevis att du e feg och du vågar jag faktist inte leva mer tänk om allt e en löngn eller om det du säger a sant....

dikt 2007-02-17

snälla älskling kom tillbaka till den dagen jag såg dig på caféet när du log ocg jag förstog att det alltid skulle vara vi två i flera år men nu hitter jag här och fäller en tår efter alla år som går mitt liv dalas på glädje och sorg nu sitter jag här på en av malmös största torg och vänta på att hon ska komma tillbaka till mig.

e allt alltid så här?

om jag sa att jag fortfarande älskade dig vad hade du sakt så?
vad kunnde det ha blivigt om jag inte hade lämnat dig?
jag har inte varigt på G med nån sen den dagen jag lämna dig jag har inte vågat jag har inte villjat... frågan jag ställer mig själv e vill jag leva utan dig... nej det vill jag inte... men du vill nog leva utan mig.

allt kommer att ändras

jag vet inte varför men jag börjar bli den jag inte vill vara den jag lova mig själv att aldrig bli... mig i tredje person....emil.
det jävlen jag hatar inom mig han som skriker i mitt huvud att jag e störd han som skriker att jag borde döö! han som tror han vet bäst..... han sabbar mitt liv och alex börjar tyna bort pågrund av allt hat inom mig... :(



"att älska e bara en ska vi männsikor har fått för oss det är bara ett sätt att förstöra vara liv på!
varför älskar du när du vet att du alltid vet att du kommer bli sårad i slutat och lämnad för nått bättre? // emil"
jag vet att ni nu tycker jag kanske e sjuk men jag älskar dej för att du lämna mig.. för nu vet jag hur det känns att bli sårad av en jag trodde va den rätta din hora!
jag kan inte hjälpa det men jag e inte den jag va igår eller för nått år den nu e jag iaf den jag vill va.. jag förtjänar nått så mkt bättre än dig subba!!!
du förändrades bara för du inte vågade va dig själv och nu e du ett monster som ingen gillar!
fatta jag hatar dej och jag hatar mig!!!


ALEX du e den jag inte vill vara längre jag vill vara emil!
assi du finns inte du e en skugga av den jag en gång va! :)
nu e jag starkare än igår nu har jag allt jag ville för nu har jag mitt självförtroende som inte nån del av mig hade......!

kvällar utan sömn... tankar och funderingar

okej änu en dag jag sitter här och tänker på tiden med dig..
jag vet att det är slut och du älkar en annan och det finns inget jag kan göra åt det. jag ville värkligen att det skulle funka men det gjorde det inte.. och det är jag ledsen för.. jag älskade dig mer än allt jag brydde mig men jag vet inte varför jag inte kunnde vissat det på ett bättre sätt...
du kanske hatar mig nu och inte vill veta att jag finns men jag vet inte vad jag ska göra längre :(
jag kan inte bli kär längre jag vet inte varför jag försöker men det går bara inte!
jag ångrar inte ett skit som vi hade tillsammans... jag älskar dej mer än allt t.o.m nu kan jag inte somna utan att du e det sista på minna tankar... bilder på dig finns kvar i huvudet på mig och filmen... den jag gjorde till dig, jag gjorde den bara nån dag efter att vi blev ihop när jag va hoss min pappa.... jag blev så lycklig när vi blev ihop varje dag vaknade jag och tänkte äntligen jag har hittat den tjej jag vill gifta mig med.
men fel hade jag visst? jag gjorde slut, och igentligen hade jag ingen anledning heller så jag kom på nått jag vet inte vad som fick mig den dagen at vakna och tänka nu e det slut det kommer aldrig bli nått... hon fick mig ju att må så bra varje dag och jag sabbade allt hur jävla dum e jag igentligen?!?!?

.....

varför e det så sårt att behöva se tillbaka och se värkligheten om mennsikor vi älskar? hela livet har ju inte alltid varigt så kommpliserat... iallafall inte vid den tiden men nu i efter hand ser man vad vissa saker som omgivningen har djort och hur den har ändrat mig och hur jag nu e..jag har spenderat en lång tid nu och funderat har nått av allt det jag gjort fått mig att må bättre? nej faktist inte livet är faktist för kort för att man ska gå och vara förbannat hela jävla tiden... om jag ska vara ärlig jag har hatat många men utan en anledning till det och det kommer inte att förendras ett dug jag kommer väll alltid komma på den ursäkt till varför jag hatar dom jag hatar t.e.x när jag gjorde slut med mitt nuvarande ex bara för jag kännde att det inte hände nått i vårat förhållande utan det va alltid prat via msn bilddagboken och även över telefon hur mkt vi älskade varandra men vi hade knappt äns träffats... det var svårt att ha att distans förhållande

kärlekens negativa sida...

har du någonsin älskat någon utan att veta varför?
det har jag...
varför är kärlek så svårt... jo en sak jag kom på är att ett förhållande utan problem skulle oxå vara jobbigt för då finns det inget man kan jobba på och förbättre och om det skulle hända nått skulle nog allt falla isär eller?
jag har märkt det i mina två senaste förhållande.. det med julia var ju rena rama helvetet om jag ska försöka förklara det enkelt.. japp hennes familj tog först emot mig som en rätt trevlig typ tills det fick veta att jag och julia var mer än bara vänner...
de förbjöd oss att träffa varandra och en massa annat skit för det trodde det var jag som fick derass dotter att må så jävla dåligt men ärligt så var det inte.. jag var där och stöttade henne. för att det var ett rykte om vad en "kille" fått för att vara ihop med henne... alla försökte prata med han där killen och fråga hur han kunde vara en sån idiot som han var... men jag fanns där för henne jag ville ju inte se henne gå ner i den skiten som kunde komma om man började må dåligt jag älskade henne värkligen om hon bara kunde förstå....

03:42

haha då sitter men och funderar igen varför låta allt bara gå vidare... när man vet att det igentligen inte finns ett jävla skit du kan göra åt det?
• för det första jag e helt galan i en tjej jag vet att jag aldrig mer kommer få...
• för det andra jag e desperat efter en kyss
• för det tredje jag orkar inte vänta på att säga till nån att jag älskar den...
jag e kär men denna tjej känner inte samma för mig.....

det som då var det enda

okej så vad om det är sant att kärleken inte är så himla lätt att hitta man måste alltså leta för att komma rätt...
ja som man själv har fått göra gång efter gång och så håll det på i flera år... en tjej efter en annan. okej tills för ett år sedan på alla hjärtans dag. det var då jag såg henne.... okej jag kanske sätt henne innan fast inte som jag minns jag såg henne iaf på öppethus som vi har varje år på skolan : där stog hon och spelade med sitt band... hon spelade synt elelr hur det fan stavas... ögonen som var så vackra inte äns diammanter skulle kunna förstöra den vackra bliken... det va fantastiskt.. jag försvann in i mig själv inte äns dånet från musiken kunde störa mina tankar... tills min syrra knuffade till mig typist. sen den dagen så jag henne mer oftare än nånsin i koridorer i biblioteket... (över allt)

tider e det allt?

tid... det är nått vi saknar... nått som man inte kan ändra
alla tider har sitt eget sätt att förstöra ditt liv på eller ändra det så du aldrig glömmer hur underbart nått va..
tex. första kyssen... hur underbar var inte den stunden
första gången du hångla, strula eller hade sex... ?

hur kan ett liv vara?

vad e det igentligen jag vill med mitt liv?
ha sex tärffa nån och sen hejdå och gå till nästa? nej jag e inge sån.. eller e jag?
jag har fan ingen anning varför jag sitter här igen försöker få ut allt som finns inuti mig... istället för att hamna på bup igen...
jag orkar lixom inte mer... ibland vill jag bara lägga mig ner och dö.
men varför göra det när det finns så mkt mer än bara kärlek där ute?
jag vill ju självklart hitta den rätta för mig men vem e det? tjej eller kille?
kommer jag alltid vara denna personen som jag e fast så här föralltid?
JA om jag måste berätta jag e en tjej men jag vill inte... jag har alltid betet mig som en kille, sett ut som en och tänker som en...
jag e den jag e nu och jag kan inte ändra det.. om jag kunde skulle jag gjort det om jag hade penagr skulle jag oxå gjort det... okej jag har pengar eller jag får ju vad jag vill när jag vill.. det beror ju på vad oxå och min mamma vet att jag e som jag e.. .fast inte pappa kommer han nånsin förstå?
varför e allting i livet så himla kompliserat..
jag har alltid varigt en romantiker jag vet inte om jag bar det i generna efter som jag inte vet hur min mamma eller pappa var för jag blev lämnad när jag bara var 7 dagar i stora staden mexico... efter 2 år i barnhem blev jag adopterad.. så jag vet inte om jag fick arvet av min far eller mor... men det är väll skit samma nu?